Att landa i zonen när man flugfiskar i Göteborg

Daggen ligger tung på grässtråna när man är ute i skog och mark tidigt på morgonen. Det är något med den speciella känslan av att vara uppe med tuppen som får livet att kännas – mer. 
Det känns som om att någon har vridit upp volymen på allt det där som får en att känna sig levande. 
Man är där, på plats, när dagen gryr.

Att vara i den berömda zonen

Plötsligt känns storstaden och alla krav avlägsna och som bortblåsta. Härute, vid sjön, är livet som det ska vara: på riktigt. Det enda som finns är naturen, som vi själva är en del av.
Det är nu man tar sitt fiskespö och mäter sig mot den övriga naturen. Oavsett om man lyckas fånga något eller inte handlar det om att vara närvarande i stunden.
Att vara där… eller rättar sagt: att vara här.

Just flugfiske i Göteborg är en av de där sakerna som verkligen får tillvaron att zooma in på en själv. Att känna att det inte finns något annat än här och nu är en av de stora hemligheterna till att leva ett fullt liv.
Den där berömda zonen, den som idrottare och äventyrare ägnar enorm tid åt att pricka in, det är där allting händer.

Ironiskt nog handlar det ofta om att faktiskt ta sig ur sin egen bekvämlighetszon för att pricka in den här andra zonen. Det är när man presterar över sin kapacitet som man plötsligt hittar dit.
Eller så kan det vara som när man står och fiskar, bara njuter av det som är.

När det mentala surret liksom tystnar och man bara fokuserar sig på det som är, det är då den där zonen också plötsligt bara kan vara där. 
Oavsett när man finner det tenderar zonen att vara djupt läkande på ett själsligt plan.
Kanske borde vi unna oss denna zon oftare?